Jahadå
Sitter här framför dumburken i brist på annat att göra. Den försvunna familjen är fortfarande på vift och jag sitter fast här hemma med en sovandes lillebror och tankarna på fel håll. Såg filmen Casanova, shit vad den är bra. Heath Ledger, han är så grymt jävla snygg och bra skådespelare. Kan inte fatta att du är död. Du förtjänade det inte, aldrig några skandaler om dig eller någonting. En värdig man som dog utav en överdos och stress. I filmen rymmer dom iväg och i slutet säger berättaren "men jag avslöjade aldrig hemligheten om kvinnan som Casanova verkligen älskade". Och vem tänkte jag naturligtvis på då? Jo på han såklart. Det är ganska sjukt hur man kan relatera en viss person till en viss sak. Kanske en doft, en händelse, en låt. Ja det kan vara vad som helst faktiskt. Jag kanske borde sluta skriva om dig, när man skriver om något/någon så tänker man ju på det/den mer ingående. Inte vad jag behöver i nu läget. Har funderat och varit påväg att skicka sms/ringa flera gånger men jag tar mitt förnuft till fånga och låter bli. Jag gör det för din skull och för att vi kanske ska kunna ha en framtid tillsammans. När jag är 18 sa vi va? Synd att man ska behöva vänta med glädjen och känslan av att vara speciell tills man har nått en viss ålder, när personen som du tycker om och ger dig detta finns framför dig. Jag finner inte sånt i min vardag längre. Jag finner ingen glädje och jag finner inte dig. Jag ser bara en del av mitt förflutna som har hunnit ikapp mig igen. Gud vad jag längtar tills jag får flytta hemifrån. Det kommer bli paradiset. Ingen att städa upp efter jämt och ständigt utan bara en själv. Få ha sina saker ifred och slippa att ständigt gå och oroa sig. Jag får ha det exakt som jag vill utan att någon kan säga något. När jag är 18 har du inget att säga till om och jag får vara med vem jag vill. VEM JAG VILL!!
Måste nämna en kär vän till mig också som jag inte hört av på flera månader, Christian. Eller som dom flesta kallar honom "feber". Jag vet vart du befinner dig och vad som har hänt och så vidare men det hjälper inte mig. Det gör inte att du är här och förgyller min tillvaro för det. Min promenad kompis. Vi kunde verkligen prata om allt. Kommer ihåg samtalet om hur det skulle se ut i våra lägenheter. Jag vet inte varför, kanske för att jag också haft en syn om det men jag minns att du sa "jag ska ha svart marmorgolv med vita prickar i". Hm, hoppas du daskar upp dig hjärtat och tar dig upp på toppen igen för jag SKA gå på dina svarta marmorgolv med svarta prickar i. Det ska jag. Och det har du lovat mig att få göra. Kom bara hem så jag har någon att prata med igen. Du lyssnade på mig och förstod. Utan att döma. Jag saknar dig min vän, glöm inte mig och oss som bryr oss. Jag väntar här ute och är redo för en av våra promenader. Tvivla aldrig på det. Jag fanns då, jag finns nu och jag kommer att stanna. Jag blir det stödet du behöver. Hoppas brevet du skulle skicka kommer snart. Längtar.
