Madeleine

Nu har jag lugnat ner mig, sätt film, dunkat musik, målat naglarna och pratat med mia. Jag har inte glömt allt som hänt men jag har lugnat mig och blivit sansad. Tidigare blogg inläggen kanske var lite hårda men jag var så förjävla upprörd och besviken. Allt som jag kände bara vällde ur mig. Ingen är perfekt, verkligen inte. Men att behandla sin allra närmaste vän som skit är.. det finns inte ord för det. Du har bett om ursäkt och jag har hört det, men jag tänker inte säga att det är okej den här gången. Den här gången måste det faktiskt kännas lite att du sårade mig. Inse allvaret i vad du faktiskt gör. Det som gör mig mest ledsen är hur du sårar dig själv. Du gör saker du inte bör för att du mår dåligt utav det men du gör det i alla fall. Sluta sök bekräftelse och lev med dom som älskar dig istället. Du behöver inte han för att vara bra, om han inte kan se det så är han (vilket han är) en riktig jävla idiot. Du gör bort dig själv och visar öppet för honom att han kan leka med dig. Ha lite självrespekt. Jag finns här för att slå ner den jävlen, men då måste du också ta ditt ansvar och backa. Anledningen till att jag blev så pass arg som jag blev är för att skydda dig. Någon gång måste du inse allvaret i livet och faktiskt säga till dig själv att det här är fel. Du måste mogna till. Du skadar mig genom det här, för om inte du mår bra så mår inte jag bra heller. Jag älskar dig för mycket för att säga åt dig att dra åt helvete, men jag älskar dig också för mycket för att kunna låta dig fortsätta i samma spår.