Äntligen sats
Nu är jag äntligen tillbaka på samma spår. Imorse var jag på sats cykling och gav gärnet, var himla skönt. Känns underbart att jag kommit igång med träningen igen, känner mig piggare och positivare. Dessutom har jag ett mål och det känns bättre nu när jag anstränger mig och försöker på riktigt och inte bara gör hälften av jobbet som krävs. Så det känns skönt, och på torsdag är det simning för att sedan gå på satsafro på fredag, vilket jag verkligen ser fram emot.
Nu är det bara en sak kvar att göra, träffa Twini och reda ut saker. Jag saknar henne så grymt mycket och jag känner verkligen att jag kan inte vara helt glad och lycklig i vetskap om att vi inte träffas längre, har förlorat en vän, faktiskt en av mina två bästa vänner. Aldrig upplevt det förut och det är förjävligt, det känns extra mycket också när man hade en viss plats i personens liv, en plats som man älskade, och som sen har ersatts med någon annan. Jag vet inte om det kommer kunna bli som förut, men jag tänker i alla fall försöka att hitta tillbaka för jag mådde bra på den tiden, och hur jag vet det är för att jag har allt nu som jag hade då, utom henne. Hon är den enda biten som saknas och jag vet att det är därför jag inte mår 100% bra. Dessutom tänker jag på det hela tiden. Om inte hon vill kommer jag bli väldigt ledsen, men jag försökte i alla fall och hon vet då i alla fall om att jag bryr mig och att jag finns där om hon ångrar sig eller behöver någon att prata med.
Det är väl det vänskap handlar om, eller jag hoppas i alla fall det. Om man tappar greppet om varandra så hittar man alltid tillbaka förr eller senare.
Om inte annat så kommer jag i alla fall alltid minnas oss, för jag älskade oss.
/M
Nu är det bara en sak kvar att göra, träffa Twini och reda ut saker. Jag saknar henne så grymt mycket och jag känner verkligen att jag kan inte vara helt glad och lycklig i vetskap om att vi inte träffas längre, har förlorat en vän, faktiskt en av mina två bästa vänner. Aldrig upplevt det förut och det är förjävligt, det känns extra mycket också när man hade en viss plats i personens liv, en plats som man älskade, och som sen har ersatts med någon annan. Jag vet inte om det kommer kunna bli som förut, men jag tänker i alla fall försöka att hitta tillbaka för jag mådde bra på den tiden, och hur jag vet det är för att jag har allt nu som jag hade då, utom henne. Hon är den enda biten som saknas och jag vet att det är därför jag inte mår 100% bra. Dessutom tänker jag på det hela tiden. Om inte hon vill kommer jag bli väldigt ledsen, men jag försökte i alla fall och hon vet då i alla fall om att jag bryr mig och att jag finns där om hon ångrar sig eller behöver någon att prata med.
Det är väl det vänskap handlar om, eller jag hoppas i alla fall det. Om man tappar greppet om varandra så hittar man alltid tillbaka förr eller senare.
Om inte annat så kommer jag i alla fall alltid minnas oss, för jag älskade oss.
/M
Kommentarer
Trackback
