Madeleine

Sitter här nu framför TV:n och väntar på att Gossip ska börja igen. Lillen ligger i knät och sover så sött. Vissa stunder sätter verkligen fart på tankarna. Som varför hör man av sig, får ett svar och sedan skiter att ge ett svar på de. Jag fattar inte, skrev man bara för att testa om man skulle få ett svar för det roligas skull? Du sätter spinn på tankarna. Jag vet inte vad det är du vill och ännu svårare blir det för mig då för att jag inte vet vad jag själv vill. Du gör mig förvirrad. Du gör så att jag inte vet vad jag ska känna. Du får mig att tvivla på mina känslor. Jag har funderat och kommit fram till ett svar som jag sedan glömt för att dra upp frågan igen. Ska jag gå vidare? Jag vill samtidigt som det inte går. Det blir nog bäst om jag går vidare, förr eller senare kommer jag hitta någon som passar mig bättre. Vi kommer ju ingenstans där vi står nu så då kan jag lika gärna hoppa av spåret och fortsätta framåt själv. Låter smart tycker jag, det är bra det här med blogg. Det får en att tänka till en gång extra. Man får en mer klar syn på vad det är man känner och tänker. Som nu till exempel, jag skrev och insåg genast något som jag borde vetat redan från början. Men det är svårt när man är kär. Men jag är en tuff brud, jag kommer att klara det fin fint. I just need some time. Some time to think and move on, some time to not see or think of you.
För jag vill faktiskt också kunna känna att jag har någon som jag kan sitta hemma med en hel helg och bara mysa med utan att känna att jag vill ut och ha kul. Utan att känna att jag kunde haft roligare. Att bara ligga hemma med den här speciella personen och känna att man inte vill vara någon annanstans med någon annan. En dag kommer jag att känna så, även om jag inte kommer att göra det med dig. Jag ska leva mitt egna liv på mitt egna sätt. För ditt passar inte mig.
Slut för ikväll. Godnatt och sov så gott alla bloggare!