Tack

Måste erkänna att det redan känns bättre. Mamma märkte direkt att "något var fel" med mig. Jag sa aldrig något om vad det var men eftersom hon märkte att det inte riktigt stod rätt till så var hon på gott humör och pratade om annat. Tack mamma för att du är så underbar och vill mitt bästa. Mitt andra tack går till min twin, tack för att du finns. Du kanske inte löser mina problem(för det kan bara jag, och endast jag göra själv) men du hjälper mig att orka lösa dom själv. Jag kunde inte ha önskat mig en bätter twin. Mitt tredje tack går till min förra klasskamrat Helena. Du har förgyllt mina skoldagar i 8år, du har fått mig vilja gå till skolan trots att allt annat sagt nej. Om inte du funnits där på plats hade jag aldrig velat gå dit, du har varit ett stort stöd. Vet inte om jag sagt det förr men du ska veta det i alla fall.
Jag vet att ni alla finns där, jag glömmer bara bort det ibland. Ni ska inte tro att jag glömt er, jag bara glömmer att stödet finns men det är också för att jag inte söker hjälp, jag vänder mig inte till någon. Jag tar antingen tag i det själv eller låter det bara ligga där och tära. Hur som haver så vill jag tacka för att ni finns och stöttar mig i svåra tider<3 Utan er vore jag inte hel, mer trasig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ingen fara, bara jag ser)

URL/Bloggadress så jag kan kolla in din blogg:

Vad du hade på hjärtat skriver du här:

Trackback
RSS 2.0