Madeleine

Går kvällen vart inte riktigt vad jag räknat med, men det vart en hel del dans i alla fall. Trots att det var långt ifrån mina förväntningar så hade jag roligt, var ju där med min favvis. Jag och Mia dansade, dansade och dansade. Älskar att dansa, det är fan ren lycka de.
På vägen hem i alla fall på perrongen så börjar en utländsk kille snacka något konstigt språk med mig. Och eftersom jag var en ensam tjej i t-centralen klockan 01.00 på kvällen så höll jag mig undan och låtsades att jag inte hörde. Som tur var så kom tåget ganska snabbt där efter, men det slutar inte där. Killen går på och nu har han en kompis med sig, även han utländsk. Jag går åt motsatt håll från dom och sätter mig i en tom ruta(ni vet sätena är 4 och 4, som en ruta). Men vad händer då, dom vänder och sätter sig i samma ruta som mig. Jag känner mig såklart väldigt obekväm i situationen och drar upp mobilen så jag ska verka upptagen så att han inte ska börja prata med mig igen. Killen från perrongen sitter snett mitt emot mig och hans vän bredvid mig. Killen snett mitt emot mig sitter och stirrar som fan och ser ut som om han inte ätit på ett år och såg en stek. Hur som haver så går tiden och dom har inte sagt något så jag la ner mobilen och trodde allt var lungt. Men naturligtvis inte, direkt när jag lagt ner mobilen så startar konversationen, eller vad man ska kalla det.
Bredvid: Hej, vart ska du?
Och sträcker fram handen för att hälsa och då måste jag ju ta han i hand.
Jag: Till solna
Bredvid: Vad skönt, det är ju bara två stationer kvar eller något.
Jag: M ja jo det är det. (som om jag inte visste det pucko?)
Bredvid: Ja jag bor i Kista så jag har en bit kvar
Jag: Nemen kista, det är inte så mycket längre att åka
Bredvid: Nja nej det är det ju inte.
Tystnad och killen mitt emot flinar
Bredvid: Jaha, så var kommer du ifrån då?
Jag: Sverige?
Bredvid: A men du är väl inte hel svensk?
Jag: Eh jo? Jag är helt svensk..
Bredvid: Nej, det tror jag inte på. Är du helt svensk?
Jag: Hu ja jag är helt säkert helt svensk.
Bredvid: Är du hundra?
Killen snett mitt emot flinar
Jag: Men ja, jag är hundra.
Bredvid: Hmm, jag tror inte på dig.
Jag: Vadåra?
Bredvid: Nej men ditt hår
Jag: Mitt hår? Vad är det med det?
Bredvid: Är det din riktiga färg?
Jag: Du menar om jag färgat? Nej, det har jag inte. Detta är min egna hårfärg.
Bredvid: Men näsan då? Är den din?
Jag: Men JA?! Det är min näsa, vad tror du?
Bredvid: Nej jag vet inte. Det är något bara..
Jag: Något? Vad menar du?
Bredvid: Du ser inte helt svensk ut
Jag: Nehe vad ser jag ut som då?
Bredvid: Hm jag vet inte riktigt, det är svårt att säga men du skulle kunna va fransk eller spansk eller något.
Jag: Aha okej men nej jag är svensk
Bredvid: Är du helt säker? Helt hundra?
SUCK
Jag: Ja, jag är hundra procent säker
Bredvid: Du säger det men jag kan inte tro dig.
Sen börjar han snacka om att han är halv svensk men att det inte syns och blablabla. Tillslut säger högtalaren "solna centrum"
Bredvid: Jaha, så det är här du ska av nu
Jag: Japp, hejdå!
Och så försöker jag komma i mellan dom lite smidigt och då tar killen mig på rumpan. Men va? Vem gör så? Vissa människor är bara för knäppa, FÖR knäppa.
Bara så ni alla vet så är jag inte rasist eller emot utländska på något sätt. Inte överhuvud taget. Det får ni inte tro, men det var själva situationen. Det hade varit lika obehagligt med två svenska män. Så ingen tar illa upp eller tror något.