Madeleine

INTE! Min fredag slutar med att jag sitter hemma ensam med min lillebror Theodor. Mamma går ut på fest och träffar Nina, Emelie och Max ska träffa Fredrik. Och vem ska jag träffa? Nej, ingen. Jag ska sitta hemma och ta hand om min 6åriga lillebror. Aja får se det från den ljusa sidan, övar inför när man själv har barn. Fast förhoppningsvis kommer det finnas en man i huset då som delar den tiden/sysslan med mig. Oh nu börjar jag sakna dig ännu mer. Du pratade om att vi skulle ha barn, hm undrar om det kommer bli så som du sa eller om det blir någon annan man som gör mig till världens lyckligaste. Ja vem vet. Only time can tell. Jag vet bara nu att det du sagt, är vad jag vill.
Med tanke på saknad, Gotland. Gotland är den ön och livet som man lever där som gör det värt att vänta. Gotland är en ö där allt kan hända. Jag mår alltid bra när jag är där, livet är som det alltid borde vara. En veckas livsnjutning varje år. Jag får ha mina saker ifred, inget tjaffs. Det är en helt annan gemenskap. Alla gillar alla och alla är där för att få ha en trevlig semester tillsammans. Obeskrivligt. Nästa år, då jävlar. Inget tjaffs( som det var i år, fast inte inom gruppen), inget tjat. Bara jag och dom jag åker på semester med. Gotland är min väg till lycka. Ön, folket, krogarna, husen, gatorna, ja allt! Vad deprimerande egentligen när jag tänker efter, jag går i ett år och längtar efter en veckas upplevelse. Äsch, vi har alla våra favoriter som vi längtar till. Vad vore jag utan Gotland och mina trogna medföljare, vad vore jag.