Madeleine

Tänk om man kunde stanna tiden och spola tillbaka/fram den. Jag skulle defnitivt inte stanna i den tiden jag är i nu. Det är en grå tid. Kanske beror på vädret. Har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu. Herregud det här ska vara mitt sätt att visa världen mina bra sidor. Missförstå mig rätt, jag lever mig inte genom datorn men jag vill endå att man ska ha den synen på mig. Glad och positiv. Jag brukade kunna tänka så om mig själv förr men nu vet jag inte. Har tappat stinget eller vad man ska säga. Jag vet inte riktigt hur jag ska vara lycklig längre. Hoppas det går över snart. Väldigt snart. Trots att jag vet att det finns människor där ute som älskar mig så känner jag inte det nu. Jag vet men jag känner inte. Det är en konstig känsla det där. Att vara älskad utan att känna det. Har väl bara en svacka eller något. Försöker intala mig själv det. Att det bara är just nu men att det går över. Vilket det förhoppningsvis också kommer göra. Det känns bara lite trögt just nu. Man brukar säga att "ingen har alla men alla har någon". Tänk om man verkligen vill ha någon då och inte nöjer sig med det man har? Är det fel att ha begär? Vad är egentligen rätt och fel inom lycka? På något sätt borde det väl aldrig vara fel så länge det gör en lycklig? Lycka är den bästa gåvan man kan få. Alla ser vi ju lyckan i olika saker. Kärleken till exempel. När ska man ge upp och när ska man kämpa? Vill man verkligen ha något så ska man ju kämpa för det, det vet ju alla om. Men, om man vill ha någon som inte vill ha en själv då? Jag menar, jag vill inte älska någon som inte älskar mig. Eller? Tänker jag fel? Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag alltid se två sidor på allt. Vad är rätt och vad är fel? Jag brukar alltid säga till alla som har det lite jobbigt under en period "man måste ha det lite dåligt för att uppskatta det bra". Hm det ligger kanske något i det. Visst, jag njuter inte av hur jag känner nu men sen när jag finner ljuset i livet så känns det ju. Riktigt mycket och starkt. Då känner man verkligen lyckan. Man uppskattar den på ett helt annat sätt. Livet är ett svårt diskutionsämne. Det finns nog aldrig ett riktigt slut på det, vet inte änns om det finns en början. Jag ska försöka se allt på ett bättre sätt och gå vidare med mitt liv. Jag ska radera sms:en från dig så jag inte ständigt kan gå till inkorgen och läsa dom små men så betydelsefulla orden. Så jag inte blir påmind om vad du sagt och gjort. Så jag inte påminns om dig. Det är svårt att radera sånna ord, men jag har gjort det förr så jag kan klara det igen. Det vet jag. Ska bara finna motivationen. Att ge upp någon man är kär i är som att sluta röka efter 20 år. Näst intill omöjligt men om man verkligen vill bli av med något som plågar en så klarar man av det. Om man vill så kan man. Jag vill, men jag vill nog inte på riktigt ännu. Dagen kommer att komma, jag vet inte bara vilken dag. Men när den dagen kommer, så har jag kommit en lång bit på vägen. Nu ska jag måla naglarna och sedan gå och lägga mig. När jag sover är nog den enda tiden då jag inte känner att jag vill bryta ihop och gråta. Hm, undra sen när man tänker tillbaka. Om allt verkligen var värt det. Många frågor med få svar. Godnatt Sthlm.. och Sthlm's invånare, var lyckliga!